Vinterkräk och jobbigt

Stirrar på det tomma bloggfönstret och inser att jag inte direkt har nåt läsvärt attskriva om (som om jag någonsin haft det). Ju mer jag surfar runt på andras bloggar, desto mer obetydlig känns min. För jag skriver ju inte så mycket om politik, och miljö. Eller typ, tillståndet i mellanöstern. Jag har inte ens ork att skriva exakt om min fruktansvärt dåliga dag.

Men en sak ska jag skriva om.

Jag har börjat på min sista APU idag, på IVA. Och vi hade en patient där som berörde mig så illa. Jag kan ju förståss inte skriva allt här. Men hon är en ung mamma, som har familj och barn och är jättesjuk. Så sjuk att alla, för bara 3 veckor sen, hade räknat bort henne helt. Hon har ångest och gråter mycket, och hennes familj också. Och just idag, så tyckte jag det var så jobbigt och hemskt. Det är inte meningen att man ska se sin mamma så liten och hjälplös när man är 10 år. Det får en verkligen att tänka till och att uppskatta livet, för man märker hur fort det kan tas ifrån en. Och det får en att inse hur små och obetydliga ens egna problem är.

Dessutom går det vinterkräk på hela sjukhuset, så man lägger inte in folk uppe på avdelningarna utan ALLT hamnar på IVA, det kommer alltså vara fullt imårrn när jag kommer. Bara hålla tummarna nu att man slipper vinterkräk alltså. Gissa om jag har spritat händerna idag?