En blogg till Anton

Hej baby!
Det borjar bli ratt jobbigt att ha dig pa andra sidan klotet nu. Trots alla mail, bloggar, resdagbocker, sms, msn och telfonsamtal blir det lixom anda aldrig samma sak som att ha dig har pa riktigt.

Pa 12 dagar ar jag hemma. 12 dagar ar egentligen ingenting om man jamfor med de 91 vi hade nar jag akte ivag. Men anda kanns dessa 12 dagar som en liten evighet, men det kanske bara ar for att man vet att det ar sa nara slutet nu.

Visst kanns det lite trist att min semester snart ar slut, men samtidigt ska det bli sa himla skont att slanga sig in i dina armar pa Kallax den 20. Sa skont att jag inte ens gruvar mig det minsta lilla for att komma hem.

Nar man tanker efter kan man nog faktiskt saga att jag har varldens basta vardag som far dela den med dig. Ja, man kan faktiskt saga att min vardag tillochmed ar lite som semsetr eftersom jag blir sa javla bortskamd hela tiden!

Se till att ha det bra de sista dagarna nu, och passa pa att vila upp dig for vi har en himla massa saker att hinna med nar jag kommer hem (bara den har jakla soffan ar ju ett projekt utan dess like!)

Puss