13

Nu ar det faktiskt inte sa lange kvar av min resa. Narmare bestamt 13 dagar kvar tills jag aterigen befinner mig i skona grona Kalix.
Jag kommer inte vara speciellt valtranad nar jag kommer hem (dock forvantar jag mig att mitt harliga gang pa TC ska kunna andra pa det), jag kommer inte heller vara skarskilt snygg i haret (tur att man har vanner som ar utmarkta frisorer!), inte heller kommer jag vara sarskilt brun (brunare an nar jag akte visserligen, men ni som kanner mig vet att det inte ar en sa speciellt stor bedrift).

Det finns mycket man saknar nar man ar borta i tre manader. Men mest av allt saknar jag mig vardag. Okej, kanske inte att borja jobba klockan 06, tvatta och laga matlador, utan vanliga saker som att gora fula fylleposer tillsammans med Ida, panta tomglas med Sandra och trana pump med Ronja gapandes tre meter framfor en. Att ha djupa snack om livet over msn med Emma och att braka med Jens om datorn. Ni vet allt det dar som man aldrig uppskattar nar man val har det.

Australien och Nya Zeeland har varit helt underbart, men nu borjar det faktiskt kannas som att jag ar redo att aka hem. For jag saknar faktiskt er skitmycket!

Hursomhelst kan man nog saga att det ar samma tjej som kommer hem igen. Bara med en massa nya upplevelser och intryck i bagaget. Och ett nytt smeknamn, Puppy the pue, eller kort och gott puppy.
Naja, jag antar att det ar battre an tilt-Petra iallafall!