Sagan om min sömnskuld

Jag måste faktiskt börja med att be om ursäkt för att mina aggresiva utbrott, min virrighet och min slitna uppsyn. Dock har jag min superstora sömnskuld att skylla på.

Det hela började i måndags morse när jag gick av min natthelg. Planen var att jag skulle sova till senast klockan 13.30 för att kunna vända tillbaka min dyngsrytm. Det sket sig typ jättemycket och jag klev ur sängen klockan 16. Senare på kvällen stod filmkväll med Sandy på schemat, och där blev jag kvar lite längre än plannerat och tog mig inte i säng förrän vid halv 2 snåret på natten vilket i sin tur resulterade i att jag sov till halv 2 på tisdag.

När jag sovit bort halva min tisdag tänkte jag att jag en gång för alla verkligen skulle göra ett försök till en normal dyngsrytm, så jag käkade TVÅ koffeintabletter och åkte med mamma och tränade. Detta lilla misstag gjorde att jag absolut inte kunde somna på tisdag kväll, utan jag knoppade in vid sisådär 02.30. det är inte okej med tanke på att jag skulle börja jobba 06 på onsdag.

Att ha sovit 2 och en halv timme när man kommer till jobbet är ganska jobbigt. Speciellt när man har smått omänskliga arbetstider och börjar 06. Och speciellt när ens främsta arbetsuppgift är att punktmarkera en ettåring. En ettåring som har typ en miljon gånger mer energi än vad man själv har.

När jag slutade jobbet jyrade jag allmänt på hela dagen för att hålla mig vaken. På kvällen hade jag simskola i en och en halv timme. Simskola är jätteroligt, men när man känner att det faktiskt snurrar i huvudet när man hjälper sina små barn, då är det inte okej!

Efter simskolan var det before med Sandra och Lisa och sen lite Grey's anatomy hemma hos mig innan det ÄNTLIGEN var dags för sängen. Läget idag är helt okej, har masat mig upp vid 9 och hunnit med en liten power-nap på eftermiddagen. Om jag kan sova i en någorlunda normal tid ikväll tror jag att det kan bli läsningen på mitt problem. Mitt I-landsproblem.