Mobilsåpan

På jobbet har vi en pågående tvättsåpa, men hemma i mitt privatliv (och ja, jag har faktiskt ett sånt, trots mina 120% jobb) har jag en pågående mobilsåpa.
Förra veckan köpte jag en ny mobil, eftersom jag sen länge bestämt mig för att pensionera min gamla. Efter att ha badad i apelsinjos, en och annan toa-stol och åkt i golvet x-antal miljoner gånger var den lite trött.

Så, jag köper min telefon och tre dagar senare åker jag till Sundsvall. Där får Anton göra en provisorisk hemma-lagning för att sim-kortet glappar. Och eftersom jag mestadels inte har något liv utan jobbar som en galning har inte jag hunnit sticka in min näsa på Expert och fixa den. Alltså visar det sig att jag är typ två dagar försenad men telefonen för att få en helt ny med mig hem, det innebär att jag då måste skicka in min nuvarande på rep. Suck. Men 10 minuter efter att jag vart och lämnat min telefon på rep ringer Lina och säger att jag ska få en ny telefon trots allt. Och det låter ju fint. Det var fint också, ända tills jag kom in på Expert och säger att jag har råkats städa bort min kartong som telefonen kom i, för då kan jag nämligen inte få en ny utan är tillbaka till att lämna in den nuvarande på rep.

Det fula är att precis ALLA andra kartonger, till min mp3, till min kamera, till min gamla mobil, rubbet har jag kvar, men just den här kartongen som jag verkligen behöver, den har jag slängt när jag städade! Och jag som inte ens städar speciellt ofta?!?!?!

Tur att jag är en så harmonisk människa, för annars hade jag nog exploderat vid det här laget!