Ett inlägg..

Om att hela diskussionen om en eventuell nedläggning av Kalix sjukhus gör mig både arg, ledsen och less.

Om att en sådan nedläggning skulle innebära att vård inte kan ges på lika villkor till Norrbottens befolkning (man hinner dö både en och två gånger i en ambulans efter e4 om man råkar få en hjärtinfarkt i Övertorneå).

Om att vårdgarantin inom NLL förmodligen inte kommer hållas.

Om alla dåliga argument för nedläggningen.

Om att politikerna hävdar att det i Kalix inte finns nog kompetent personal, även fast Kalix personal jobbar i Sunderbyn väldigt mycket (och är tydligen tillräckligt kompetenta när dom är där?).

Om att politikerna vill spara pengar. En galloperation i Kalix kostar 26 000, i Sunderbyn kostar samma op 40 000.

Om hur tråkigt jag tycker det är att man vill lägga ner en verksamhet som ligger bland topp 10 i Sverige.

Om vad en nedläggning för op kommer betyda för resten av Kalix sjukhus (i princip att det kommer bli en förstärkt vårdcentral).

Om hur synd jag tycker om Sunderbyns personal som redan nu jobbar massor med övertid, utan raster och i en helt odräglig arbetssituation (varken patientsäkert eller en situation som någon annan arbetskategori skulle gå med på)

Om hur sjukt jag tycker det är att lägga ner ett sjukhus för att kunna finansiera kultur, chefslöner samt utbyggnad av landstingshuset för drygt 100 miljoner.

Kalix sjukhus är mer än ett sjukhus för mig. Det är lite som ett andra hem. Och att det nu är nedläggningshotat känns litegrand som att en kär gammal vän är svårt sjuk. Jag hoppas bara att personalen och alla de som bor i Östra Norrbotten orkar skrika så högt så att politikerna förstår samma sak som för oss känns så självklart.