Livsvktigt

Idag när jag hade varit på fotvård (som förövrigt var precis det mina stackars fötter behövde) i ett hyreshus i stan möttes jag av en sjuk kvinna i trapphuset. Hon bad om hjälp och ville att någon skulle ringa efter en ambulans. Hon pratade sluddrigt, mådde dåligt och var svag i högra sidan av kroppen. När ingen annan av alla de människor som också såg henne hjälpte henne så gick jag fram och försökte prata med henne och ringde efter ambulans.

När vi satt där i trapphuset och väntade på att ambulansen skulle komma tänkte jag på hur egoistiska människor är egentligen. Under de 10 minuter vi satt där passerade säkert 15 personer. Det var EN som frågade om vi behövde hjälp. Kvinnan berättade att hon suttit i trapphuset ungefär 15.20 minuter innan jag kom, och att hon bett om hjälp av alla som passerat förbi utan att någon hjälp henne.

Varför ska det behöva vara så? Jag har en gång haft en lärare som sa att om man själv är villig att ta emot hjälp när man behöver det, då ska man också vara villig att ge hjälp när man kan. Det får mig att fundera på hur dessa människor som inte hjälpte till idag tänker. Jag undrar ifall de förväntar sig att få hjälp om de någon gång ramlar ihop ute på stan. Och om de isåfall förväntar sig det av andra, varför är det då inte villiga att hjälpa någon annan?

Hur tänker DU, och vad skulle DU göra?